The year of broken hearts.

Bland annat Eldsjälsgalan, en intensiv helg i New York, en backpacking-resa som blev en besvikelse. Dubai, en fin vecka i Egypten. Bruce Springsteen i Stockholm. En skön sommar med impulsiva inslag. Kirunafestival, weekend i huvudstaden. Midnattssol och fiske i Lautakoski, fotbollscuper, studentbal, älgjakt. Det här året har lämnat ett stort avtryck och blev inte så som jag förväntat mig. Det här året har varit bland de tyngsta prövningarna i  mitt liv. Morfar har lämnat oss, gamla vänskaper har förlorats och nya har bildats. Jag har kommit till insikt, jag har förstått vad som är viktigt här i livet. Steget från ett sju år långt förhållande till att lägga sig ensam på kvällarna har varit stort, extremt stort. Ett nytt år är välkommet. Jag kliver in i tjugohundrafjorton med ett brustet hjärta, men också med ett självförtroende som jag tidigare saknat, en otrolig styrka och en vilja av stål. Jag kommer att börja året med att förverkliga mitt livs dröm tillsammans med min bästa vän. Jag kommer att prioritera annorlunda, ta vara på min impulsiva sida och på människor som jag bryr mig om. Men framför allt kommer jag att ta vara på den som jag tidigare glömt bort. Mig själv.

2013

Energitjuvar.

Det har varit ett par låga dagar. Mycket tankar, lite verkstad. Men nu ska energin ägnas åt saker som betyder något, mitt välmående till exempel. Om 90 dagar är min dröm inte längre en dröm. Vi siktar mot det, jag är laddad.

Snabba ting.

Idag impuls-köpte jag en ny tröja. Träningspasset gick genast mycket bättre. Helt logiskt. 

Bajshumor.

Dassboken när den är som bäst. 

Ljuvligt.

Julen har jag fått spendera med släkt och vänner, på ett underbart vis med allt som hör julen till. Nu är jag trött och förväntansfull inför det nya året som närmar sig med stormsteg. Jag avslutar veckan med en ledig helg.

Mitt vinterland.

Efter den värsta arbetsdagen på hela året har jag nu intagit Jul i Lautakoski, precis som det ska vara.

Don´t like it this way.

2012.

Kungen av Snooze.

Två timmar snooze och en brakfrukost, det är så man ska börja en tisdag! Nu har jag laddat upp inför en pluggdag med ett par avsnitt julkalendern och kaffe. Jag hoppas att jag kommer någonvart ! Några timmar senare: Just såhär i blogginlägget kom farmor på besök, så nu efter mycket prat och ytterligare kaffekoppar tänkte jag köra all in på pluggandet resten av dagen. Wish me luck!

Oh, one of those days.

Festival-frossa.

För första gången någonsin är vi 15 dagar in i december och julkänslan är än inte funnen, visserligen har jag inte sökt, men ändå. Istället längtar jag efter ljusa sommarnätter, en strålande sol och Kirunafestival. 

Steinholtzgatan.

Jag har kommit till en blogg-svacka. Men vad gör det när jag har kommit till en punkt i livet där jag trivs, en del människor förstår jag mig inte på, men i övrigt har jag inga klagomål. Den vanliga stressen över framtiden har lagt sig för tillfället och jag njuter av varje dag.  I onsdags åkte jag lite spontant till Kiruna för att hälsa på min kära vapendragare Louise med sambo och deras bebis-hundar. Det var precis vad jag behövde, skratt, minnen, god mat och en gnutta vin. 

Tillsammans gör vi skillnad.

Köp dina julklappar från www.ungcancershop.se och gör skillnad du också.

Let The Rain Fall.

I min dosa.

Jag trodde inte att jag skulle klara av att spela en enda minut idag. Men med vinnarskallen och så mycket Linnex att dosan höll på att brinna upp (slant med sticket) klarade jag drygt två perioder innan jag fick ge mig. Nu får jag helt enkelt lyssna på kroppen, hoppas att det bara är en sträckning och vila tills jag är hundra procent frisk. 

Käftsmällen.

På uppvärmningen sa det pang, sen funkade inte min högra höft/ljumske som den skulle. Det gjorde så ont att jag ville skrika.  Jag vet inte om det är en sträckning, eller återigen en höftleds-inflamation? Oavsett vad  så är jag  trött på att kroppen ska stoppa min vilja. Jag har gråtit av ilska och min vinnarskalle har fått sig mer än en käftsmäll. Vi tog hem matchen idag,  det är väl det som räknas...? Kanske inte. Imorgon åker vi till Boden för ytterligare en match, jag antar att höften inte vill samma sak som huvudet. Vi får väl se,.