På uppvärmningen sa det pang, sen funkade inte min högra höft/ljumske som den skulle. Det gjorde så ont att jag ville skrika. Jag vet inte om det är en sträckning, eller återigen en höftleds-inflamation? Oavsett vad så är jag trött på att kroppen ska stoppa min vilja. Jag har gråtit av ilska och min vinnarskalle har fått sig mer än en käftsmäll. Vi tog hem matchen idag, det är väl det som räknas...? Kanske inte. Imorgon åker vi till Boden för ytterligare en match, jag antar att höften inte vill samma sak som huvudet. Vi får väl se,.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar