Shape up!

Vi har ätit Frasses till frukost. Det smakade smakens! Om 81 dagar åker vi på semester och jag hade lagt upp ett mål tills dess. Det målet var att jag skulle bli supertränad. Jag skulle bli ett riktigt muskelpaket. Jag skulle bli så biffig att jag knappt fick plats i flygstolen. Då kan man ju  kanske tycka att det är dags att sätta fart? Problemet i det hela är att jag inte har någon motivation. Kanske skulle jag behöva en PT? Det här jippot skulle alltså innebära att jag måste lägga av med mina kära frassebesök och alla onödiga godsaker. Sen hade det varit en fördel om jag ökade mina träningspass radikalt. Men är det verkligen värt att ge upp de goda sakerna i livet för att bli lite mer tränad? Jaa, det är nog det. Nej hörni, nu ska jag ta mig i kragen, damma av min AB KING PRO, och om 81 dagar ska jag vara fit for fight! Säger jag...



Biff.

Cash is King!

Det sägs att pengar inte kan göra en människa lycklig. Men det är bland det dummaste jag hört! Visst fan kan man bli lycklig av pengar i överflöd! Jag menar, vem blir inte lycklig av att kunna shoppa oändligt mycket utan att bry sig en sekund om vad det kostar? Eller ja det med shoppingen kanske är ur en kvinnas perspektiv. Ni killar då, det skulle väl inte vara helt fel att köpa en bil till exempel? En skoter? och när ni en gång håller på kan ni ju köpa en x-box med typ alla spel som finns? Ja det är ju kul för dem som har såpass mycket pengar att de kan köpa vad som helst, själv var jag idag tvungen att köpa det billigaste toalettpappret som fanns. Det känns ju inte så kul. Man kan väl bara hoppas att man inte får skavsår i häcken av det. Nej, det vore trevligt att få göra comeback på tjorran nu. Så att man kan börja leva som vanligt igen och köpa ordentligt toapappaer, det är väl inte för mycket begärt?   

Igår fick vi våra nya uppvärmningströjor, rätt fina tycker jag!

Torsdag.

Trots det mysiga snövädret kände jag mig lite nere när jag vaknade i morse. Har faktiskt ingen aning om varför. Men jag ska säga er att jag är så lyckligt lottad som har en fantastisk karl som serverar frukost på sängen åt mig. Sånt är ju bara för härligt! Om 2 och en halv timme ska jag gå till sporthallen och springa efter en sketen liten vit boll. Förresten så är det Halloween på lördag, och därför har jag karvat till den här skönheten.

Läskig va?

Onsdag.

Denna dag har inte varit full av aktiviteter precis. Det känns lite tragiskt när man vill sova så länge som möjligt för att slippa en lång dag när man ändå inte har något vettigt att göra. Jag trodde helt ärligt att jag skulle tycka om att vara arbetslös och ha sovmorgon varje dag. Men nej tack, det räcker nu. Jag har hängt på Luna Mia ett tag och bara snackat skit, sen har jag varit och bränt iväg lite pengar på mat och hårtoning. Jag trivs superbra i mitt mörka hår men efter att jag tvättat det en sisådär 5 gånger så börjar färgen bli lite rödaktig och det gillas inte. Så om det är någon som kan och har lust att slänga i färgen i mitt hår så är ni välkomna att anmäla ert intresse! Sen tog jag lite foton idag när solens strålar la sig vackert över slåttervägen 17A. Här har ni några av dem. 

Haha förresten! Har ni läst den där SniperTanos  så kallade blogg?!. Jag menar, dinosaurier och blåvalar? Är han fem år eller?....

Peace!

                              

Här är mitt liv.

Torsdagen den 15 februari 1990, för 7558 dagar sedan föddes en liten flicka på BB i Gällivare. Hon var född en månad för tidigt så hon hade svårt att andas normalt. Efter en tid i den varma sköna kuvösen var hon redo att möta världen. Snabbt växte denna jänta upp till en envis liten tjej med stora drömmar. Inga hinder var för stora för henne, och inga uppgifter för tuffa. Hon var beslutsam om att hon kunde klara allt själv. Tillsammans med hennes underbara familj fick hon göra många resor ut i världen, något som hon älskade. Nya äventyr var bland det bästa hon visste och än idag är resandet ett av hennes största intressen. Ett annat intresse som hon snabbt kom att fatta tycke för var fotbollen och så småningom innebandyn. Sport i det stora hela låg henne varmt om hjärtat. Drömyrket var såklart att bli fotbollsproffs. Som tur var ställde hennes föräldrar upp på att skjutsa henne till alla träningar hon ville gå på. Det var trots allt 1 mil till Junosuando och ca 7 mil till Pajala där de olika träningarna hölls. Efter många års längtan att få börja skolan var det vi 7 års ålder äntligen verklighet. Den stolta ettagluttaren älskade läxor och försökte sig gärna på storebroderns skolarbeten. Hon tyckte att skolan var bland det roligaste som fanns. Som för många andra ändrades detta ganska snabbt. Men envis som hon var skulle hon alltid göra bra ifrån sig, så hon fortsatte att plugga hårt även fast andra saker lockade mer. Helt plötsligt hade låg-, mellan- och högstadiet genomförts och hon stod där på kyrktrappan och kände sig lycklig men samtidigt nervös inför det stora gymnasiet. Hon flyttade från det trygga Lautakoski till det inte alls så trygga Pajala och helt plötsligt var det dags att ta ansvar och bli vuxen på riktigt. Det visade sig att hon hade talang som målvakt i innebandy och gjorde bra ifrån sig på olika turneringar och på innebandyskolan som hölls varje år i Boden. Tränaren för Boden fick upp ögonen för henne och hon erbjöds plats i laget, lägenhet och annat nödvändigt. Allt verkade perfekt och hon bestämde sig för att åka. Men icke, vissa människor satte stopp för detta och påstod att det hon sökte fanns i Pajala. Diskussioner, tvister och en hel massa ilska utbröts och för en stund kände hon hat. Enda utvägen var att hon skulle skriva över sig till Boden och betala allting själv.  Hon vägde för- och nackdelar men kom inte fram till något.  Som ett ljus i hennes mörker dök Johannes upp och allting förändrades. Hon ville tillbringa varenda liten stund med honom och hon hade ett svårt beslut att ta. Åka eller inte åka? Johannes stöttade henne genom det hela och försäkrade henne om att han skulle stå bakom henne i vilket beslut hon än tog. Hon valde att inte åka. Rädslan av att ånger en dag skulle ge sig på henne var enorm. Det visade sig tids nog att det svåra beslutet hon en gång tog var bland det bästa hon gjort. Idag bor hon och sambon kvar i Pajala, deras snart 4 åriga förhållande är stabilt och om 3 månader ska de åka på deras första utlandsresa tillsammans. De har funderingar på att snart flytta söderut och troligtvis jobba och senare studera. Men det är något som de tar tag i när det känns rätt och när deras framtidsplaner är klara. Flickan som föddes torsdagen den 15 februari 1990 har upplevt glädje och sorg, hon har upplevt medgångar och tyvärr en hel del motgångar.  Men detta har gjort henne starkare och idag tycker hon att livet hon lever inte kunde bli bättre.

Who is Salt?

Impuls besök på bio kan löna sig! Hade inga som helst förväntningar på filmen, men där fick jag. Se den!

__________________________________________________________

__________________________________________________________

 Sen kan man ju tycka att vi borde köpa en hylla.

Klurigt.

Det tar ett tag innan man förstår hur hela den här bloggrejen funkar. Jag blev lite småbesviken när jag inte fått en enda kommentar. Jag antog att inte någon läst min blogg, att den var för tråkig för att läsas. Men hallåhej, jag hade ju själv valt att jag ville godkänna kommentarerna innan de publiceras. Såklart kom jag inte ihåg det. Hur som helst så blev jag mycket gladare nu när jag såg att jag har några läsare i alla fall. Tack för det! Igår fixade Erik photoshop åt mig, han visade lite funktioner och jag tyckte att det såg busenkelt ut. Men såå fel jag hade! Jag fattar inte någonting , men å andra sidan så gör det inget. Jag har ju inte brist på fritid precis...

Det kanske var en tabbe att skaffa blogger istället för blogg.se. Den sistnämnda verkar lite lättare och så bekväm som jag faktiskt är så går det snabbare att skriva in blogg.se i webbläsaren. Kanske inte så vettig anledning till att byta, men tjaaa. Jag ska jämföra lite och utvärdera om det är värt att byta. Hey! Lite kul fakta: Idag är det 57 dagar tills vi får 2 veckor värme i Dominikanska Republiken, underbart! 

Bilder från Turkiet September 2010. Jag längtar till värmen.

Kram

Smaklökarnas lördag.

Kalaskul lördag! Ätit middag på Thai Dan Sai med Caroline, Camilla, Christelle, Evelina och Stina. Det var länge sen jag har skrattat så mycket. Hängde ihop med den där Camilla ett par timmar efter den gooda maten. Vi åkte tilll Vippis och samtalade lite med Julia. Bestämde oss för att dela på en burgare till efterrätt...ingen speciellt bra idé. Jag skyller på Camilla, hon tvingade mig att äta den! Nu är jag på hemma på slåttervägen och väntar på film? Eller nått. För övrigt smider jag hemliga planer och nöter sönder The Catalyst - Linkin Park. Braaaaaaaa låt!

Snart ska jag lägga upp juleljus!

Se upp, vi har en rookie i bloggvärlden!

Idag fredagen den 22 oktober är inte vilken dag som helst. Elin "jag ska aldrig skaffa en blogg" Strandelin har satt sig i bloggträsket. Fråga mig inte hur det gick till, för det vet jag inte. Eller jag antar att det är en nödlösning i brist på annan sysselsättning. Hur länge denna blogg får leva återstår att se.
Så alla veteranbloggare, vad ska man skriva i sina första inlägg för att fånga ert intresse? Hej hej bloggen idag har jag...? Dagens outfit?
Jag gör som Charlie Harper och öppnar med ett skämt.




Sköna snubbar gillar vi.
Tack och godnatt!