Jag har kommit till en blogg-svacka. Men vad gör det när jag har kommit till en punkt i livet där jag trivs, en del människor förstår jag mig inte på, men i övrigt har jag inga klagomål. Den vanliga stressen över framtiden har lagt sig för tillfället och jag njuter av varje dag. I onsdags åkte jag lite spontant till Kiruna för att hälsa på min kära vapendragare Louise med sambo och deras bebis-hundar. Det var precis vad jag behövde, skratt, minnen, god mat och en gnutta vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar