Hockey-feber.

Vilken mysar-dag. Tillsammans med mina två fina snäckor, Svonni och Tahiya Francine, har vi tittat när Erkheikki highsticks mötte Pajalas U16 lag. Jag blev konstigt nog sugen på att åka lite skridskor, medan Svonni mest ville slåss och tacklas. När matchen var slut tog vi våra frusna tår och styrde mot Tahiyas hem där mysandet fortsatte med fika, tv och filmen Ted. Imorgon jobbar jag några timmar, sen styr vi mot mitt kära Lautakoski för en maffig middag med familjen. Godnatt kära vänner!

Efterlyst.

Min favorit-mössa är spårlöst försvunnen. Har du sett den? Ring mig.

Det luktar go-kaffe.

Mitt go-kaffe är slut. Så illa kvickt gick jag med i Nespresso Club och la in en order på mina favoriter. 250 kapslar för nästan 1000 kr. Jösses. Får se hur länge dessa räcker. Lyckligtvis fick vi tillbaka 350:- från Nespresso promotion tror jag att det heter? Så vår första beställning blev lite billigare. Strax ska jag bege mig till jobbet för ett kvällspass, min rygg är sämre än någonsin och jag funderar hur jag ska klara av detta. Tar med ett paket alvedon och hoppas på det bästa.

Det kan gå.

Nu jävlar.

Mindre bedårande.

Jag vaknade med en kraftig huvudvärk, ett blåmärke på benet och molande värk i axeln. Det tar på kroppen att spendera hela kvällen på dansgolvet. Mina fötter mår däremot förvånandsvärt bra trots  många timmar i mina Jeffreys. När vi begav oss hemåt var man inte alls lika snygg som när man kom, utan då var man svettig och mindre bedårande. The Magnettes levererade på scen och jag hade en helt fantastisk kväll!

Christmas in Lautakoski.

I år blev en smått annorlunda jul med endast 3 personer. Jag, mamma och pappa. En lite underlig känsla måste jag säga, när jag är van vid hela-tjocka-släkten-jul. Men ack så mysigt vi haft. Vi har gosat oss framför öppna spisen tillsammans med Kalle Anka och en kopp glögg. Vi har avnjutit ett underbart julbord, pappa har agerat tomte och delat ut julklappar och nu slappar vi framför teven med tända ljus medan termometern visar långt över minus tjugo grader utomhus. Lautakoski är extra speciellt under julen.

Janne Bylund och jag.

Dagen jobbpass var brutalt. Nu tar jag två dagar jullov och ser fram emot juldagen, då ska vi nämligen slå klackarna i taket. Ikväll hänger jag med min kära, hans familj och Janne Bylund. Jag tänkte plocka hem en fin resa, möjligtvis en bil också. Men å andra sidan, var fan ska vi ställa den? Finns varken garage eller en ledig motorvärmar-stolpe på Slåttervägen. Jag nöjer mig med en resa.

Oh come on.

Matchen idag blev inställd. Det var tydligen för kallt för att åka hit. A men kom igen va...

Vinter-kärlek.

I morse när jag öppnade ytterdörren möttes jag av en kylig käftsmäll och ett starkt ljus. Hela himlen lyste upp i rysligt fina färger och där började min dag riktigt bra. Den har fortsatt intensivt på jobbet och nu är jag golvad. Gud nåde om förkylningen är på gång igen. Så jag lägger mig i soffan, kryar på mig och tänker ägna mig åt det hela kvällen. Imorgon väntar en viktig match.

Jag lever.

Hej mina kära. Jag har varken haft tid eller lust att lämna avtryck här. Det är helt otroligt hur stressad jag varit sen drygt en månad tillbaka, dessa "to do" listor verkar aldrig ta slut! Det handlar inte om någon julstress, för den stressen är fruktansvärt onödig. Utan det är något annat, svårt att sätta fingret på faktiskt. Jag tänkte att jag ska lägga ner den skiten. Just nu känns det som att jag jobbar i princip hela tiden, och där är det full rulle nu inför jul ska jag säga er. Nu innan jag kryper till kojs tänkte jag betala månadens räkningar bara för att få det gjort, men å andra sidan. Det är väl onödigt när mänskligheten tänkt tacka för sig imorgon? Äsch vem försöker jag lura? Det är bara att betala kräken.

Utdrag ur en artikel på svt.se. Det här med världens undergång är underhållande såhär på kvällskvisten.

Fullt med turister

I den gamla Mayastaden Chichen Itza är det fullt av turister. En del klädda i vitt. Somliga sitter med korslagda ben framför pyramiderna och mediterar.

– Jag har hört om en del som bara köpt enkla biljetter hit, säger amerikanen Arturo Luminoso som själv kommit hit för att delta i en stor fest på kvällen 21 december.

Ljusets gud kommer

Det är den 5.125 år långa Mayakalendern som tar slut, men det finns en annan kalender som sträcker sig ända till år 4.000 e Kr, ungefär.

Om man läser vidare i det uthuggna budskapet i stenen står det att en eller flera gudar som heter Bolon Yokte ska komma tillbaka till jorden fredagen 21 december. En ljusets gud, enligt en del tolkningar.

I will wait, little lion man.

Återfall.

 Just nu vill jag bara åka iväg. Jag har en dålig dag och kräks på detta mörker.

Jag är 100 procentig.

Jag har haft en lång helg som bara svischat förbi. Det har varit riktigt trevligt med spelkvällar (speciellt när jag alltid vann), pepparkaksbak och annat myspys. Nu tycker man att jag borde vara utvilad, men jag är tröttare än någonsin. Är det detta tråkiga mörker? Eller är det ytterligare en förkylning på gång? Säg mig den som vet. Idag skulle jag och Eva baka men vi orkade tyvärr inte. Fråga oss inte varför. Imorgon inleder jag en ny vecka med mycket jobb, ett frisör-besök och en liten gnutta träning. 

Lilla juledag.

Som sagt, tomten kom tidigt i år. Vilken fin fredag!

Det är som att gå på moln.

Kanske inte världens snyggaste vintersko. Men herregud, vad sköna! Sen är man lite fiffig och provar skon i butik, därefter klickar hem på nätet. På så vis sparade jag 500 kr. Ett smått genialiskt drag vill jag påstå, samtidigt som jag förvånar mig över den brutala prisskillnad som finns mellan fysiska butiker och nätbutiker. Faktiskt lite tråkigt, för de fysiska butikerna alltså. Ganska nyligen kom vi hem från Gällivare, där har vi hunnit med läkarbesök, fika,  lite shopping och besök hos släkt. En mycket fin dag! Nu tar min rygg och nacke ihjäl mig så jag ska lägga mig på golvet och vänta på bättre tider.